Under glastaket

Lars Wivallius (1605-1669)

Efter en lång vinter och en kall vår, tycker jag att det är på tiden att Lars Wivallius fina vår dikt från 1641 ”En torr och kall vår gör sommaren kort” får vara med på bloggen. Wivallius var en riktig äventyrare som tog sig ett falskt adelsnamn under trettioåriga kriget. Han lånade pengar utan att betala tillbaka och gifte sig med en dansk adelsdam vars äktenskap senare annulerades, han åkte fast och fick skaka galler på Kajaneborgs fästning i Finland.

”En torr och kall vår gör sommaren kort” (1641, första strofen)

En torr och kall vår gör sommaren kort

och vinterns föda fördriver.

Gud hjälpe som rår oss giver.

Sol varma förbarma

hos vädret torrt.

Nu kölden sommaren river…

Ur: Wivallius, Lars, Svenska dikter, 1990     

Litteratur tips:

Bergh, Birger, Lars Wivallius skojare och skald, 2005

Jörälv, Lennart, Lärkans sång är icke lång : om skalden och äventyraren Lars Wivallius, 2005

Svensk litteratur 1 : Från runorna till 1730, 1993

Widding, Lars, Spefågeln, 1976

Här kommer första strofen av samma dikt i 1600 tals stil:

Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr:

Een torr och kall Wåhr, gör Sommaren kort,

Och Winterns föda fördriwer,

Gudh hielpe som råår, sij Wåren går bort,

Och lijten Glädie oss gifwer,

Sool warma, förbarma,

Hoos Wädret tort,

Nu Kölden sommaren rifwer…

Stavningen har ändrats en del sedan 1600-talet, men känns ändå rätt lätt att ta del av. Om ni gillar Bellman så tycker jag att ni ska prova på Wivallius och Lasse Lucidor som är i samma tradition.

/Magnus Grehn