Under glastaket


I tranans vändkrets – Intervju med Margareta Holgersson
februari 24, 2014, 4:33 e m
Filed under: Boktips, Författare, I tranans vändkrtets, Nyheter
M.Holgersson 1I tranans vändkrets. En intervju med Margareta Holgersson.
 
 
 
Jag har haft glädjen att träffa Margaretha Holgersson många gånger i mitt arbete som bibliotekarie på Tranås stadsbibliotek och genom åren  imponerats av hennes bildning, vänlighet och stora läsintresse. Margaretha har skrivet många artiklar om bibliotekets verksamhet genom åren. Hon har nyligen gått i pension efter en karriär som journalist. Innan hon gick i pension arbetade hon  på Tranås tidning. 
 
Berätta lite om dig själv. Är du uppvuxen i bygden? Var det journalist du ville bli som ung?
 
– Jag är uppvuxen i en liten by som heter Hålan i Trehörna, Östergötland, en mil utanför Tranås. Mina föräldrar drev lantbruk och vi ungar i byn hade få leksaker men var alltid sysselsatta med allt möjligt som vi hittade på. Om inte annat kunde vi reta den arge gubben Alfred som ständigt stod på vedbacken och högg ved medan han entonigt ”sjöng” sin ständiga ”ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä”-sång. Alfred fick sällan slag på de värsta plågoandarna eftersom han inte sprang så fort, men de ilskna kalkonerna som vi krigade mot brukade alltid vinna drabbningarna och jaga oss på flykten. Mina föräldrar var inte särskilt stränga, men vi gjorde inte som vi ville. Av skolkamrater ansågs jag särskilt lyckligt lottad som ibland fick en hel flaska Portello direkt vid drickabilen när mamma handlade, och en prinskorv när köttbilen kom!
– I mitt barndomshem fanns förutom mamma, pappa, min fem år äldre storasyster och jag också två ogifta morbröder och en moster som bodde på andra våningen men ingick i hushållet.
– Sedan 2002 bor jag återigen i mitt föräldrahem.
 
När visste du att du ville bli journalist? Vilka tidningar har du arbetat på?
 
– Jag hade aldrig några planer på att bli journalist, eftersom jag tidigt bestämde mig för att bli skådespelerska och senare ansågs vara begåvad på det området. Men efter studentexamen 1967 åkte jag till Paris och tillbringade två år där, och när jag kom hem erbjöds jag vikariat på Tranås-Posten där man av någon anledning jag nu glömt visste att jag skrev rätt bra. Därefter erbjöds jag jobb på Smålands Folkblad, som då hade redaktion i Tranås, och arbetade senare för samma tidning i Nässjö och Jönköping. När SmF gått i konkurs (läs: mördats) startade jag tillsammans med tre kolleger endagarstidningen Folkbladet Jönköping som vi drev i tolv år och där vi sakteliga kunde fördubbla personalstyrkan.  Stimulerande och roligt men också fruktansvärt mycket arbete och konflikter och 2004 hade ekonomin kommit till vägs ände, framförallt därför att tryckkostnaderna tredubblades när Expressen la ner sitt tryckeri i Jönköping. Lyckligtvis fick vi spekulanter på tidningen, Hallpressen tog över och den levde i ytterligare några år.
 
– Några månader sedan vi sålt fick jag ett vikariat på Tranås Tidning som pågick och pågick tills jag blev fast anställd och gick i pension för ett halvår sedan. Det var väldigt roligt att komma tillbaka till Tranås där allting började.
I tjugo år (eller mer?) har jag medarbetat i Radio Jönköping och fortsätter med det. Jag har också gjort en del program i Sveriges Radio P1.
 
Vad tror du om lokaltidningarnas utveckling? Upplagorna lär ha minskat för landsortspressen och tidningar som t ex. Corren satsar på att ta betalt på nätet. Vad tror du om det? Är det kombinationen av papperstidning och e-tjänster som är lösningen?
 
– Papperstidningarna, både lokalt och i riket, kommer nog tyvärr att fortsätta gå ner och ner och ner… Kombinationen papper/e-tjänster är ju nu vad som gäller, men om det håller i längden kan nog ingen svara på i nuläget.
Att ta betalt på nätet så att det lönar sig blir problematiskt när man redan vant folk vid att läsa gratis. Därför tror jag att kampen om annonserna blir helt avgörande.
 
Vad tror du allmänt om utvecklingen i branschen?
 
– Jag tror att nedgången tyvärr fortsätter. Det är olyckligt, eftersom tidspressen på nätet (”ut med allt fort fort fort…”) i kombination med ständiga personalåtstramningar gör att den motvikt seriösa media utgör mot all desinformation och vanföreställningar som numera sprids kommer i en svagare position. Att läsa välgjorda papperstidningar  blir kanske en lyxkomsumtion för fåtalet?
 
Hur har du fått ditt stora litteratur intresse?
 
– I mitt barndomshem fanns ett mycket litet men gediget bokbestånd med de svenska arbetarförfattarnas böcker. Jag slukade dem. Barn- och ungdomsavdelningen på skolbiblioteket i Trehörna var jag klar med redan i andra-tredje klass och jag tjatade mig då till att få börja låna från vuxenhyllorna. När jag som tolvåring flyttade till Tranås för att börja realskolan öppnade sig himmelriket: Tranås stadsbibliotek med en oöverskådlig mängd böcker! De allmänna gratis biblioteken i vårt land ska vi slåss för till sista blodsdroppen!
 
Vilka är dina favoritförfattare?
 
– Det varierar, jag har alltid någon ny favorit på gång samtidigt som jag behåller mina gamla. Jag är en typisk periodare som kan läsa hela författarskap i följd och alla biografier jag hittar om författaren i fråga. Men Moa Martinsson har alltid haft en särställning. Jag äger alla hennes böcker och har säkert läst dem alla mellan fem och tio gånger! När jag var tolv år hörde jag henne tala i Folkets Hus någonstans (Sommen? Tranås?) och jag har aldrig senare hört någon kunna berätta som hon. Jag slukar med samma aptit böcker av de svenska proletärförfattarna som böcker av den amerikanska beatgenerationens dito. Nu senast har jag plöjt Anne B Ragdes och Agnes von Krusenstjernas författarskap. Jag kan icke räkna dem alla, författarna jag älskar!
 
Vilka fem böcker skulle du rekommendera att läsa?
 
Moa Martinsson ”Vägen under stjärnorna”
P O Enquist ”Ett annat liv”
Jan Fridegård ”Lars Hård”
Jack Kerouac ”On the road”
August Strindberg ”Röda rummet”
 
Moa1
 
och några tusen andra…
 
Läsande av litteratur lär minska i landet, vad tror du tidningarna, biblioteken, skolan och andra bör göra för att öka läsningen?
 
 
– Tidningarna måste se till att deras journalister kan skriva! En snickare som inte kan hantera sin hammare finge lämna yrket direkt.  Jag har alltid tragglat med unga journalister som jag undervisat att ENDA vägen till att skriva bra är att läsa. MASSOR!
– Biblioteken gör ett bra jobb tycker jag. Skolan borde omedelbart införa en rad böcker som obligatorisk läsning i årskull efter årskull (lärarna kan ta bibliotekarier till hjälp i urvalet). På Handelshögskolan i Jönköping upptäckte professorn i ekonomi Leif Alsheimer för ett antal år sedan att toppstudenterna inte kunde stava, skrev som krattor, och hade dålig ordkunskap. Många av dem hade aldrig läst en skönlitterär bok! Han satte ihop en lång lista på skönlitterära verk och krävde att de skulle läsa dem. En efter en kom eleverna med tindrande ögon och berättade om hur otroligt spännande det var.
 
Vad gör du sedan du blivit pensionär?
 
– Sedan jag slutade arbeta läser jag ännu mer, eftersom jag har svårt att sova på nätterna. Från vår till höst ägnar jag mycket tid åt min trädgård om dagarna, och året om finns det alltid något som behöver göras med mitt gamla hus. Jag har fyra barnbarn som jag tycker om att vara med och som behöver alla möjliga sorters service av en ledig farmor… Jag umgås också så mycket som möjligt med mina närmaste vänner, vi är ett gäng som hållit ihop sedan tonåren. Vid råd och lägenhet reser jag gärna – närmaste planerna i den vägen är att äntligen göra besöket hos en väninna i Minnesota, USA.
 
Intervjuad av Magnus Grehn
 
 
Annonser


I TRANANS VÄNDKRETS – intervju med Peter Nyberg från Populär poesi
augusti 19, 2013, 9:18 f m
Filed under: Boktips, Evenemang, Författare, I tranans vändkrtets, Lyrik, Nyheter

Först ut i bibliotekets intervjuserie är Peter Nyberg som är lärare på Holavedens gymnasieskola och redaktör för Populär poesi. Nättidningen Popolär poesi släpper sitt första pappersnummer den 24 augusti och ställer även ut på biblioteket i samband med det. Missa inte deras releasemingel lördagen den 24 august med föreläsningar på biblioteket.

4ab21d30d4-PP_kompakt_150

Peter Nyberg – Populär poesi

  1. Grattis till utvecklingsbidraget på 50 000 :- från Svenska akademien. Hur har ni tänkt använda pengarna? Några projekt? Pristagare brukar få en tjusig motivering. Vilken fick Populär poesi av Svenska akademien?

Vi fick ett utvecklingsbidrag så tyvärr ingen tjusig motivering. Pengarna kommer att gå till att trycka två nummer av tidskriften och i samband med det få en fungerande administrativ struktur. Men de ska också räcka till att vara prispengar i två separata tävlingar i poesi, en för gymnasister och en för alla.

2. Du nämnde något om en antologi som PP kanske skulle släppa när jag talade med dig i våras?

Vi har fyra tryckprodukter på gång. En sommar och en vinterprodukt som vardera innehåller två nummer av tidningen. En jubileumsbok till nästa höst. Och en vinstbok med dikter i poesi tävlingen.

3. Ni har en snygg layout på hemsidan som är anpassad för läsplattor och utskrifter, kan du berätta lite om den?

Från vilket nummer har ni haft layouten? Är det ni själva som gör den eller tar ni in experter?

Jag är smickrad av att du tror att vi tar in i experter eftersom det är jag som har formgivit sidan utifrån vad jag har lärt mig från föregående nummer. Om man går till arkivet ser man hur startsidorna har förändrats.

Utgångspunkten har genomgående varit att göra en luftig sida med mycket enkla medel eftersom jag inte kan så mycket om layout. Märkligt nog har jag hela tiden tyckt att det föregående numrets form har varit fasansfullt och genant men att det nya numret har blivit grymt bra. De två sista numren tycker jag fungerar. Nästa nummer kommer jag utifrån illustrationer som vi har fått in av Håkan Eklund för att ändra lite på formen igen…

4. Kan du berätta om PP historia. Vad fick er att börja?

Jag och Peter Björkman, som då var gymnasielärare på Holaveden och redaktör för den finlandsvenska kulturtidskriften Horisont, skapade en blogg eftersom vityckte att det saknades forum om poesi. Det var ganska gott om forum där man kunde publicera sig men nästan ingenstans fanns ett forum där man skrev om poesi och förklarade vad, sådant som jag personligen uppfattade som ganska svårbegripligt, handlade om. Efter hand skapade jag en hemsida och började skriva där. Vi började få skribenter och kom, mer eller mindre medvetet, ut med fyra nummer per år. Efter hand har vi byggt ut avdelningarna och vi har i allt högre grad börjat fungera som en tidskrift med en kommunicerande redaktion och skribenter. Fortfarande sker allt arbete på frivilligbasis – jag är oerhört imponerad av att väldigt duktiga människor som tidigare arbetat på förlag, varit ledare på författarskolan på Lunds universitet eller helt enkelt är poeter har velat skriva för oss utan att få annat än textkritik tillbaka.

5. Hur hamnade du i Tranås? Hade du någon koppling till trakten? Vad visste du om bygden?

Den enda orsaken till att jag kom till Tranås var för att jag fick jobb som lärare i svenska, historia och religion på Holavedsgymnasiet. Jag tyckte mycket om småstaden, den enda väldigt långa gatan och minns att jag innan anställningsintervjun på gymnasiet fikade på Wienerbageriet. Jag minns också att jag tyckte att skolan var väldigt fin och modern i förhållande till andra skolor som jag hade varit på och att Anders Berg som intervjuade mig verkade vara en trevlig prick. I övrigt visste jag ingenting, varken om Tranås eller bygden. Därför har det varit lite av en uppenbarelse för mig att vara med i projektet ”Författare runt Sommen” där jag och två kollegor skriver essäer om alla författare som har verkat runt sjön.

6. Hur väljer ni teman till tidskriften?

Vi har inget givet tillvägagångssätt utan om någon har en bra idé som går att spinna vidare på hugger vi den.

7. Hur väljer ni folk som skriver för PP?

Det är öppet för vem som helst att skriva för oss, vi eftersöker ständigt nya skribenter, framför allt för att skriva prosa om poesi, men också för att skriva ny poesi. Eftersom vi inte har pengar till honorar hjälper vi till med att bearbeta texten så att den får hög kvalité innan den publiceras. Om någon vill recensera får hen böckerna som hen skriver om.

8. Ni ska ställa ut på Tranås stadsbibliotek den 24/8 under Konstrakan, kan du berätta lite om era planer?

Med start den 19 augusti ska vi ha en utställning om tidskriften med bild och text. Den 24 kommer vi att ha ett releasemingel för det första tryckta numret av tidskriften. Då ska det bli kortföreläsningar (10 minuter vardera) om poesi, bland annat om bild kontra text, om musiklyrik och om hur Tomas Tranströmer använder tid i Hemligheter på vägen. Dessutom ska vi givetvis presentera det nya numret av Populär Poesi.

9. När ni startade verkade ni vara lite i opposition mot den förhärskande språkmaterialistiska poesin, är ni det fortfarande?

När man försöker att komma in i ett sammanhang är det tacksamt att positionera sig och just då skylldes allt ont inom poesivärlden på just språkmaterialismen. Bakgrunden ligger i att några få poeter, som sades tillhöra den här riktningen, nådde väldigt starka maktpositioner. De skrev för 00-tal (sedermera 10-tal), DN och SvD. De gavs ut på de stora förlagen och framför allt skrev de väldigt tydliga poetiker och manifest om hur poesi skulle skrivas. Innebörden i dessa var att inget bildspråk skulle användas, inga allusioner skulle få förekomma, här och nu skulle beskrivas inom den ram som poeten valt och det spelade ingen roll om någon mer än poeten förstod det som skrevs. Poesin blev på det sättet elitistisk. Den gamla formen av poesi skulle förkastas. I praktiken tror jag att det blev som med Lars von Triers dogmakoncept, det var en teori som ingen, åtminstone inte med särskilt lyckat resultat, kunde följa i praktiken. Av något skäl valde motståndarna att kalla den här strömningen språkmaterialism och innan vi riktigt var införstådda med att det kanske inte fanns något som språkmaterialism så försökte vi lyfta fram motrörelsen – en traditionell förmodernistisk och modernistisk poesi.

Problemet är att när man faktiskt tar sig tid att läsa Anna Hallberg eller Helena Eriksson, som var två av dessa språkmaterialister, så märker man att deras poesi skiljer sig mycket åt. När man fortsätter att läsa de som kallades språkmaterialister inser man att det inte fanns någon gemensam nämnare för de här poeterna, förutom just att de var tämligen elitistiska och i långa stycken obegripliga. Poesisverige idag är helt annorlunda. Rimmade och rytmiserade dikter existerar och många klassiskt modernistiska och fullt begripliga diktverk ges ut. Jag tror att den ganska ensidiga exponeringen av oerhört svår dikt har fått två följder: Vi har en originell poesirörelse i Sverige som tillåter formexperiment av olika slag, men det har kostat på så sätt att färre poesiböcker än någonsin säljs.

För att efter många ord besvara din fråga: Nej, vi är idag främst inkluderande och försöker omfatta alla typer av poesi.

10. Ni skriver en hel del om musik och poesi. Vad har du för funderingar om det?

Som jag var inne på i frågan ovan så läser ganska få poesi idag – det är ironiskt nog betydligt fler som skriver. Orsaken är den rörelse som jag skissade upp, som på grund av sin elitism uteslöt musiklyriken, alltså den poesi som sjungs till olika typer av musik. Om man pratar om Evert Taube, Bellman eller Cornelis Vreeswijk är det ingen som betvivlar att deras texter kan fungera som poesi, men när Inflames, Vikingarna eller Robyn gör samma sak ses sången mest som nonsensljud. I det finns en djup orättvisa som vi försöker överbrygga. Lyriken började under antiken som just sången till lyra och idag är det betydligt fler som lyssnar på och blir berörda av Vikingarna än som läser Göran Sonnevi, som ändå är en av de bäst säljande poeterna i Sverige. Så varför skulle vi degradera det människor faktiskt är intresserade av när det i själva verket är närmare ursprunget än den tyst lästa bokpoesin? David Prieth från universitetet i Innsbruck gör i nummer 16 en skarp kontextuell analys av DJ Ötzis The Burger Dance, där olika snabbmatsrestauranger räknas upp i texten. Vår poäng är: Det är också en form av poesi.

11. Ni är på god väg att göra poesin mera populär med era 20 000 besök per nummer. Vad kan man göra mera? Några idéer som biblioteken kan använda?

Jo, Populär Poesi har blivit märkligt stor. Inte bara 20 000 besökare utan 20 000 läsare, alltså besökare som stannar över två minuter och rimligtvis läser något på sidan. Utöver dessa finns en mängd människor som bara far ut och in på sidan men som inte läser och därför inte är statistiskt intressanta. Givetvis finns också individer som går in på sidan och läser 10-20 sessioner under ett nummer.

Att utvecklas är viktigt, att försöka sig på nya koncept, testa nya idéer. De behöver inte vara omvälvande men fungera som en långsamt framskridande förbättring av det befintliga. Det är viktigt att rikta sig mot dem som växer upp, det är ju dem som ska ta över och föra vidare. Det finns många som skriver poesi i självläkande syfte och dess är kanske intressanta att fånga upp. Workshops i poesi, både läsning och skrivning, utställningar där unga får skriva dikter och ställas ut snyggt, poesitävlingen som Populär Poesi kommer att anordna tillsammans med gymnasiet, bjud in Guldtranepoeterna att prata, exponera poesiböckerna i biblioteksrummet. bjud in livs levande poeter att prata om sin poesi, ordna poesievenemang under Tranås större evenemang.

En intervju av Magnus Grehn

Peter Nyberg

Populär poesi

Söderlinggatan 1c

573 39 Tranås

peter@popularpoesi.se

 

populär poesi 018

PP