Under glastaket


Patrick Kavanagh – Den stora hungern
april 28, 2014, 4:09 e m
Filed under: Boktips, Författare, Lyrik

Cyril Connollys litterära tidskrift Horizon publicerade 1942 Kavanaghs långdikt, Den stora hungern. Dikten handlar om bonden Maguire som sliter på sin släkts gård. Han svälter inte som sina fäder gjorde hundra år tidigare. Han lider en annan nöd – bristen på kärlek, önskan att gifta sig, sökandet efter ömhet och själens nöd. Titeln på dikten – Den stora hungern – är en pendang till 1840 års stora hunger och svält på Irland. När dikten kom ut blev den anklagad för sexuell frispråkighet i det katolska Irland.

 

”Han gav sig ytteligare ett år,

innan dess måste något hända-

cirkeln skulle brytas

och han skulle skapa en ny efter egen fason.

En ny rytm är ett nytt liv

smyckat med äktenskap och pengar.

Han skulle bli en ny man som gick över gryningens

obrutna ängar år Ett…”

 

Dikten är översatt av Erik Andersson som även har skrivet ett bra efterord. Det är en mycket läsvärd diktsamling som förlaget Bakhåll har släppt 2010. Patrick Kavanagh föddes år 1904 i Inniskeen på Irland och dog i Dublin 1967.

 

/Magnus Grehn

 

den-stora-hungerncollected-poems



Kartongerna på min vind – Göran Strömqvist
oktober 21, 2013, 2:34 e m
Filed under: Boktips, Författare, Lyrik, Nyheter

Göran Strömqvist läste några av sina dikter i augusti på Tranås stadsbibliotek när populär poesi släppte sitt första pappersnummer och ställde ut hos oss.  Jag har läst hans diktsamling ”Kartongerna på vinden” som jag tycker mycket om.  Kartongerna uppe på vinden får diktaren att förnimma det förflutna och känna dofter och smaker. Gamla foton, brev och saker i lådorna blir som tidsresor genom historien. En bra diktsamling om tidens flykt, åldrande, barndom, minnet och tingen från förr. Som en röd tråd genom dikterna går berättelsen om Odysseus.

På telefon

Nu slipper jag ringa

nu slipper jag svara,

efter åttio år slipper jag fråga

på vevtelefonen

på knapptelefonen

på mobiltelefonen.

Jag tömmer kartongen

vädrar ut och bäddar rent.

Göran Strömqvist är född 1927 och har publicerat flera fackböcker, två novellsamlingar och två diktböcker.

/Magnus Grehn

populär poesi 035populär poesi 033

 



Två böcker av Richard Brautigan
september 13, 2013, 9:48 f m
Filed under: Boktips, Författare, Lyrik, Nyheter

De senaste åren har två böcker av Richard Brautigan släpps på svenska. Novellsamlingen ”Gräsmattans hämnd” på Bakhåll och diktsamlingen ”Glödlampan bara fortsätter att lysa” på Ellerströms förlag, men redan 1971 kom två  böcker av Brautigan ut på svenska ”I sockret av meloner” och ”Öringfiske i Amerika” två skruvade romaner som blev något av kultböcker för 60-talets ungdomsrörelser. Den absurda westernromanen ”Hawklinemonstret” och diktsamlingen ”Det amerikanska hotellet” kom ut på svenska 1976, så det är med stor glädje efter en lång väntan att Brautigan ska bli översatt jag har läst ”Gräsmattans hämnd” från 2009.  61 korta noveller och ett efterord på 173 sidor, novellerna är väldigt underfundiga, roliga, absurda och samtidigt melankoliska och filosofiska.

grasmatt

glödlampan

Brautigan lyfter den vanliga vardagen till något ovanligt. Novellen ”Gräsmattans hämnd” handlar om hans mormor och styvmorfar i den fattiga och regniga staten Washington under åren på 20-talet och 30-talets depression. Hembränning ett päronträd och en gräsmatta står i centrum för handlingen.  Bokens kortaste novell är denna:

Scarlattibråket

”Det är mycket svårt att leva i en etta i San José med en man som försöker lära sig spela fiol.” Det var vad hon sa till polisen när hon räckte dem den tömda revolvern.

Boken är fint översatt av Jonas Ellerström.

iantheA

Romel

Jonas Ellerström har även översatt Brautigans diktsamling ”Glödlampan bara fortsätter att lysa” på ett mycket förtjänstfullt sätt. Dikterna är ett urval ur Brautigans produktion från 1953 till 1984. Dikterna rör sig mellan det vardagliga och det filosofiska med flera humoristiska inslag.

18 MARS, VILAR PÅ MAYTAG HOMAGE

Jag ser ut genom hotellfönstret

och det snöar i New York,

jättestora snöflingor likt miljoner

genomskinliga tvättmaskiner som virvlar

genom den här stans smutsiga luft och

rengör den.

Richard Brautigan föddes 1935 i Tacoma, Washington. Han hade en svår barndom med en far som stack innan han föddes och en mor som gifte om sig flera gånger med allt våldsammare alkoholister. 1955 arresterades Brautigan för att kastat en sten genom fönstret på en polisstation. Han diagnostiserades som paranoid schizofren och behandlades med elchocker, efter tre månader skrevs han ut och flyttade till San Francisco , han hade bott i S.F. i korta perioder sedan 1954. S.F. var en sjudande kittel av litteratur, musik och konst under 1950 -och 60-talet. Beatpoeterna och San Francisco renässansen var i fullgång. Brautigan debuterade 1958 med diktsamlingen ”The Return of the River” och han började att samarbeta med teatergruppen The Diggers. Brautigan var aktiv under en period där beatförfattare och beatniks rörde sig i San Franciscos bohem -och kullturkretsar, och vid mitten av 60-talet kom hippies och 60-talets ungdomskultur som tog till sig Richard Brautigans texter. Han blev något av en kultförfattare och rätt populär. Vid slutet av 70-talet dalade dock hans stjärna och han kom i bakvattnet i USA, men i Japan och Europa förlorade han aldrig sin popularitet. Vid denna tid blev han allt mera deprimerad och alkoholiserad, vilket tyvärr slutade med att han tog sitt liv 1984.

/Magnus Grehn



I TRANANS VÄNDKRETS – intervju med Peter Nyberg från Populär poesi
augusti 19, 2013, 9:18 f m
Filed under: Boktips, Evenemang, Författare, I tranans vändkrtets, Lyrik, Nyheter

Först ut i bibliotekets intervjuserie är Peter Nyberg som är lärare på Holavedens gymnasieskola och redaktör för Populär poesi. Nättidningen Popolär poesi släpper sitt första pappersnummer den 24 augusti och ställer även ut på biblioteket i samband med det. Missa inte deras releasemingel lördagen den 24 august med föreläsningar på biblioteket.

4ab21d30d4-PP_kompakt_150

Peter Nyberg – Populär poesi

  1. Grattis till utvecklingsbidraget på 50 000 :- från Svenska akademien. Hur har ni tänkt använda pengarna? Några projekt? Pristagare brukar få en tjusig motivering. Vilken fick Populär poesi av Svenska akademien?

Vi fick ett utvecklingsbidrag så tyvärr ingen tjusig motivering. Pengarna kommer att gå till att trycka två nummer av tidskriften och i samband med det få en fungerande administrativ struktur. Men de ska också räcka till att vara prispengar i två separata tävlingar i poesi, en för gymnasister och en för alla.

2. Du nämnde något om en antologi som PP kanske skulle släppa när jag talade med dig i våras?

Vi har fyra tryckprodukter på gång. En sommar och en vinterprodukt som vardera innehåller två nummer av tidningen. En jubileumsbok till nästa höst. Och en vinstbok med dikter i poesi tävlingen.

3. Ni har en snygg layout på hemsidan som är anpassad för läsplattor och utskrifter, kan du berätta lite om den?

Från vilket nummer har ni haft layouten? Är det ni själva som gör den eller tar ni in experter?

Jag är smickrad av att du tror att vi tar in i experter eftersom det är jag som har formgivit sidan utifrån vad jag har lärt mig från föregående nummer. Om man går till arkivet ser man hur startsidorna har förändrats.

Utgångspunkten har genomgående varit att göra en luftig sida med mycket enkla medel eftersom jag inte kan så mycket om layout. Märkligt nog har jag hela tiden tyckt att det föregående numrets form har varit fasansfullt och genant men att det nya numret har blivit grymt bra. De två sista numren tycker jag fungerar. Nästa nummer kommer jag utifrån illustrationer som vi har fått in av Håkan Eklund för att ändra lite på formen igen…

4. Kan du berätta om PP historia. Vad fick er att börja?

Jag och Peter Björkman, som då var gymnasielärare på Holaveden och redaktör för den finlandsvenska kulturtidskriften Horisont, skapade en blogg eftersom vityckte att det saknades forum om poesi. Det var ganska gott om forum där man kunde publicera sig men nästan ingenstans fanns ett forum där man skrev om poesi och förklarade vad, sådant som jag personligen uppfattade som ganska svårbegripligt, handlade om. Efter hand skapade jag en hemsida och började skriva där. Vi började få skribenter och kom, mer eller mindre medvetet, ut med fyra nummer per år. Efter hand har vi byggt ut avdelningarna och vi har i allt högre grad börjat fungera som en tidskrift med en kommunicerande redaktion och skribenter. Fortfarande sker allt arbete på frivilligbasis – jag är oerhört imponerad av att väldigt duktiga människor som tidigare arbetat på förlag, varit ledare på författarskolan på Lunds universitet eller helt enkelt är poeter har velat skriva för oss utan att få annat än textkritik tillbaka.

5. Hur hamnade du i Tranås? Hade du någon koppling till trakten? Vad visste du om bygden?

Den enda orsaken till att jag kom till Tranås var för att jag fick jobb som lärare i svenska, historia och religion på Holavedsgymnasiet. Jag tyckte mycket om småstaden, den enda väldigt långa gatan och minns att jag innan anställningsintervjun på gymnasiet fikade på Wienerbageriet. Jag minns också att jag tyckte att skolan var väldigt fin och modern i förhållande till andra skolor som jag hade varit på och att Anders Berg som intervjuade mig verkade vara en trevlig prick. I övrigt visste jag ingenting, varken om Tranås eller bygden. Därför har det varit lite av en uppenbarelse för mig att vara med i projektet ”Författare runt Sommen” där jag och två kollegor skriver essäer om alla författare som har verkat runt sjön.

6. Hur väljer ni teman till tidskriften?

Vi har inget givet tillvägagångssätt utan om någon har en bra idé som går att spinna vidare på hugger vi den.

7. Hur väljer ni folk som skriver för PP?

Det är öppet för vem som helst att skriva för oss, vi eftersöker ständigt nya skribenter, framför allt för att skriva prosa om poesi, men också för att skriva ny poesi. Eftersom vi inte har pengar till honorar hjälper vi till med att bearbeta texten så att den får hög kvalité innan den publiceras. Om någon vill recensera får hen böckerna som hen skriver om.

8. Ni ska ställa ut på Tranås stadsbibliotek den 24/8 under Konstrakan, kan du berätta lite om era planer?

Med start den 19 augusti ska vi ha en utställning om tidskriften med bild och text. Den 24 kommer vi att ha ett releasemingel för det första tryckta numret av tidskriften. Då ska det bli kortföreläsningar (10 minuter vardera) om poesi, bland annat om bild kontra text, om musiklyrik och om hur Tomas Tranströmer använder tid i Hemligheter på vägen. Dessutom ska vi givetvis presentera det nya numret av Populär Poesi.

9. När ni startade verkade ni vara lite i opposition mot den förhärskande språkmaterialistiska poesin, är ni det fortfarande?

När man försöker att komma in i ett sammanhang är det tacksamt att positionera sig och just då skylldes allt ont inom poesivärlden på just språkmaterialismen. Bakgrunden ligger i att några få poeter, som sades tillhöra den här riktningen, nådde väldigt starka maktpositioner. De skrev för 00-tal (sedermera 10-tal), DN och SvD. De gavs ut på de stora förlagen och framför allt skrev de väldigt tydliga poetiker och manifest om hur poesi skulle skrivas. Innebörden i dessa var att inget bildspråk skulle användas, inga allusioner skulle få förekomma, här och nu skulle beskrivas inom den ram som poeten valt och det spelade ingen roll om någon mer än poeten förstod det som skrevs. Poesin blev på det sättet elitistisk. Den gamla formen av poesi skulle förkastas. I praktiken tror jag att det blev som med Lars von Triers dogmakoncept, det var en teori som ingen, åtminstone inte med särskilt lyckat resultat, kunde följa i praktiken. Av något skäl valde motståndarna att kalla den här strömningen språkmaterialism och innan vi riktigt var införstådda med att det kanske inte fanns något som språkmaterialism så försökte vi lyfta fram motrörelsen – en traditionell förmodernistisk och modernistisk poesi.

Problemet är att när man faktiskt tar sig tid att läsa Anna Hallberg eller Helena Eriksson, som var två av dessa språkmaterialister, så märker man att deras poesi skiljer sig mycket åt. När man fortsätter att läsa de som kallades språkmaterialister inser man att det inte fanns någon gemensam nämnare för de här poeterna, förutom just att de var tämligen elitistiska och i långa stycken obegripliga. Poesisverige idag är helt annorlunda. Rimmade och rytmiserade dikter existerar och många klassiskt modernistiska och fullt begripliga diktverk ges ut. Jag tror att den ganska ensidiga exponeringen av oerhört svår dikt har fått två följder: Vi har en originell poesirörelse i Sverige som tillåter formexperiment av olika slag, men det har kostat på så sätt att färre poesiböcker än någonsin säljs.

För att efter många ord besvara din fråga: Nej, vi är idag främst inkluderande och försöker omfatta alla typer av poesi.

10. Ni skriver en hel del om musik och poesi. Vad har du för funderingar om det?

Som jag var inne på i frågan ovan så läser ganska få poesi idag – det är ironiskt nog betydligt fler som skriver. Orsaken är den rörelse som jag skissade upp, som på grund av sin elitism uteslöt musiklyriken, alltså den poesi som sjungs till olika typer av musik. Om man pratar om Evert Taube, Bellman eller Cornelis Vreeswijk är det ingen som betvivlar att deras texter kan fungera som poesi, men när Inflames, Vikingarna eller Robyn gör samma sak ses sången mest som nonsensljud. I det finns en djup orättvisa som vi försöker överbrygga. Lyriken började under antiken som just sången till lyra och idag är det betydligt fler som lyssnar på och blir berörda av Vikingarna än som läser Göran Sonnevi, som ändå är en av de bäst säljande poeterna i Sverige. Så varför skulle vi degradera det människor faktiskt är intresserade av när det i själva verket är närmare ursprunget än den tyst lästa bokpoesin? David Prieth från universitetet i Innsbruck gör i nummer 16 en skarp kontextuell analys av DJ Ötzis The Burger Dance, där olika snabbmatsrestauranger räknas upp i texten. Vår poäng är: Det är också en form av poesi.

11. Ni är på god väg att göra poesin mera populär med era 20 000 besök per nummer. Vad kan man göra mera? Några idéer som biblioteken kan använda?

Jo, Populär Poesi har blivit märkligt stor. Inte bara 20 000 besökare utan 20 000 läsare, alltså besökare som stannar över två minuter och rimligtvis läser något på sidan. Utöver dessa finns en mängd människor som bara far ut och in på sidan men som inte läser och därför inte är statistiskt intressanta. Givetvis finns också individer som går in på sidan och läser 10-20 sessioner under ett nummer.

Att utvecklas är viktigt, att försöka sig på nya koncept, testa nya idéer. De behöver inte vara omvälvande men fungera som en långsamt framskridande förbättring av det befintliga. Det är viktigt att rikta sig mot dem som växer upp, det är ju dem som ska ta över och föra vidare. Det finns många som skriver poesi i självläkande syfte och dess är kanske intressanta att fånga upp. Workshops i poesi, både läsning och skrivning, utställningar där unga får skriva dikter och ställas ut snyggt, poesitävlingen som Populär Poesi kommer att anordna tillsammans med gymnasiet, bjud in Guldtranepoeterna att prata, exponera poesiböckerna i biblioteksrummet. bjud in livs levande poeter att prata om sin poesi, ordna poesievenemang under Tranås större evenemang.

En intervju av Magnus Grehn

Peter Nyberg

Populär poesi

Söderlinggatan 1c

573 39 Tranås

peter@popularpoesi.se

 

populär poesi 018

PP



Nya dikter av Joakim Becker
november 24, 2012, 10:11 f m
Filed under: Lyrik

Poeten Joakim Becker från Tranås var inne och kopierade sina nya dikter och jag frågade om vi fick publicera några på vår blogg. Här kan ni läsa två av dem. Joakim och Karin Sissek ställer ut dikter och akvareller på Tranås stadsbibliotek i mars.

Höst utan färg

Jag försöker

förstå vad för

färg min hjärna

målar höstlövet

i.

Ingen alls, verkar

det som.

Färgen måste ha

runnit bort eller

helt enkelt tagit

slut.

—————————–

Älskar dig, men…

”Du får presenten

sen, men först måste

du öppna ditt

hjärta.

Om du vill kan jag

skära…”

————————-

/Magnus

 



Per Erik Wahlund (1923-2009)
november 9, 2012, 11:10 f m
Filed under: Boktips, Författare, Lyrik, Vilse i magasinet

Jag lånade in två böcker av Per Erik Wahlund från Götakatalogen för att botanisera i hans tolkningar av olika poeter.  Här kommer två dikter ur: Återsken : Lyrisk tolkningar, 1951, LTs förlag.

Självmord

Han hade satsat på fel idéer,

gift sig med fel kvinna,

spekulerat vettlöst och förlorat

sitt renommé och sin hälsa,

sin framtid och sitt utseende.

 

Han som i sin ungdom, alltid

promenerade mitt på vägen,

under förtrollade lövkronor

och över oansvariga mossar

vandrat mot regnbågens fäste –

 

bebodde nu, fyrtionio år fyllda,

en reveterad villa tillsammans

med en glåmig älskarinna, några

handböcker i trädgårdsskötsel

och en biografi över Napoleon.

 

När hon övergav honom tog han

sekatören och klippte häcken;

tog sen, som skulle han ut på

andjakt, sin bössa och gick,

promenerade mitt på vägen.

 

Louis MacNeice (1907-1963, född i Belfast, bodde under sitt liv i Oxford, Birmingham och London)

 

 

 

 

Gatuhörnscollege

 

Om något år ska våra gravar ha täckts av gräs.

Ännu står vi här och flinar:

mönstrar flickorna som går förbi,

håller en slant på slöa hästar, dricker billigt gin.

Vi har inget att göra; ingenstans att gå; ingen.

 

Förra året var för ett år sen, det är alltihop.

Vi var inte yngre då och har inte blivit äldre.

Vi anstränger oss att se ut som unga män ska göra,

men innanför maskerna känns allting liksom ihåligt.

 

Det kan hända att vi inte är riktigt döda när vi dör.

Vi var aldrig nånting helt igenom, inte ens soldater.

 

Vi är de skymfade, broder, de övergivna sönerna:

sömngångare i ett mörkt och hotfullt land

där ensamheten är som en smutsig kniv mot strupen.

Kalla stjärnor betraktar oss, rumskamrat,

kalla stjärnor och så fnasken –

 

Kenneth Patchen (1911-1972, USA)

 

 

 

Förgänglighet

 

Ack, bräcklig som en

roddbåt är männinskans liv.

Med lätta årtag

styr hon till havs – och nästa

gryning inte en spillra –

 

Shami Mansei (700-talet. Japan)

 

Ur: Flaskskepp : Valda dikter och tolkningar i urval av Per Erik Wahllund, 1962 LTs förlag

 

 

/Magnus Grehn



Dikt om bibblan
juli 24, 2012, 12:51 e m
Filed under: Lyrik, Unga vuxna

Det här biblioteket är vackert som en stor diamant.
Det är så vackert att se när solen lyser upp biblioteket med sin kraft.
Man blir så glad när man ser alla människor som ler när dom kommer till biblioteket.
Det här biblioteket ger ut så mycket kärlek och glädje.
Jag gillar det här biblioteket för att det är så mycket glädje här och man skrattar och har kul.
Människorna här är snälla och glada dom ger aldrig upp.
Dom som jobbar här är så otroligt trevliga man kan säga vad som helst till dom och dom tar inte illa upp.
Det här biblioteket är nog det bästa biblioteket jag kan tänka mig.
Jag kommer nog bo i lilla Tranås för alltid bara för att det här biblioteket finns här.
Jag vill inte lämna det här vackra biblioteket, för det är unikt och spännande.
Det finns så många spännande böcker och filmer som man bara vill låna och läsa och titta på.

Sandra Rithell, sommarjobbare 2012