Under glastaket


Kom med mig av Roberto Saviano
april 26, 2012, 1:02 e m
Filed under: Boktips, Fackböcker, Författare, Nyheter, Nytt på hyllorna

Kom med mig bygger på de avslöjanden Roberto Saviano gjort om maffian, i det italienska tv-programmet Vieni via con me. Han beskriver hur de systematiskt använder smutskastning som taktik när de granskas; hur de letar reda på småsaker i privatlivet och vänder dem mot med syfte att visa ”Ni är inte bättre än vi”.

Han tar upp jordbävningskatastrofen som berodde korruption: Myndigheter som inte kontrollerade att byggnormer följdes – med följd att männsikor dog – helt i onödan. Han förklarar varför soptiparna i Neapel alltid är fulla – och han visar hur maffian plockar in eu-bidrag två gånger – först genom att ta emot sopor och förvara dem utan sortering med oerhörd miljöförstöring som följd-  och sedan en andra gång hur de får bidrag för att sanera den mark de förstört.

Och han berättar om maffians organisation,  dess hierarki och hur maffiabossar lever som råttor i bunkrar under jorden för att undgå lagen. Intressant och tänkvärd läsning!

KA



Veckans filmtips – De ofrivilliga
april 12, 2012, 3:18 e m
Filed under: Nyheter

En födelsedagsfest som går över styr när värden får en fyrverkeripjäs i ansiktet, men som vägrar inse det allvarliga i det och vill att festen ska fortsätta. En gäng barndomsvänner träffas igen efter många år. Deras liv har förändrats sedan de sågs senast, men de faller snart tillbaka i sina gamla ”grabbiga” roller, något som inte uppskattas av alla. En känd skådespelare sitter på en långfärdsbuss på väg hem. Plötsligt stannar bussen och busschauffören berättar att någon förstört någonting på bussens toalett och vägrar köra vidare innan någon erkänner. Två unga flickor klär sig i utmanande kläder och poserar framför webbkameran. En kväll när de är ute och festar med vänner och har druckit sig berusade inträffar något. En bil stannar, vännerna försvinner och en av flickorna ligger utslagen kvar i gräset. En lärare ser hur en kollega är för hårdhänt mot en elev och går till rektorn. Efter detta fryser hennes kollegor ut henne i personalrummet.

Fem berättelser om grupptryck och att ta ansvar. En fantastisk tänkvärd film av Ruben Östlund som både väcker glädje och obehag, och som antagligen kommer kännas aktuell många år framöver.

/Mikael J



The spider king’s daughter – Chibundu Onuzo
april 12, 2012, 2:13 e m
Filed under: Boktips, Engelska, Hc.01 Skönlitteratur, Nyheter, Unga vuxna, Ungdomar

En spännande historia av den unga Nigerianska debutförfattaren Chibundu Onuzo. En ung gatuförsäljare Runner G, blir plötsligt uppvaktad av Abike, en superrik snygg tjej i fina bilen med privatchaufför. Hon beslutar lägga till honom till sin ”kompissamling”.

Runner G är smickrad, kanske förälskad? Det börjar romantiskt men snart börjar mörka moln hopa sig.  Hur dog Runner G:s pappa? Vem är Abike, och vilka mörka hemligheter gömmer hennes pappa?

Berättelsen  tar upp klyftor, våld och orättvisor – och slutet är kanske inte vad man förväntar sig. Historien berättas växelvis utifrån bådas perspektiv och är skriven på ganska lätt engelska  och ger en inblick i nigeriansk kultur.



Bidrag från vår skrivarverkstad 4/4
april 5, 2012, 11:52 f m
Filed under: Nyheter

Aldrig mer.

Olle är mörkrädd. Annars hade han gått hem för länge sen. Hur hamnade han egentligen här? Han hade ju karta med sig! Måste absolut vara världens sämsta kartläsare. Hade han kunnat läsa karta hade han säkert inte hamnat under den här granen. Nu sitter han här och vågar inte gå ut i mörkret.

Under granen är det så klart också mörkt, men det mörkret känns ändå tryggare. Olle är 43 år och har aldrig skrivit ett brev. Hur kom han på idén att göra det just nu? Speciellt med tanke på att han inte vet var pappersaffären ligger. Han har ju alltid varit en dålig kartläsare. Men nu sitter han där han är och måste lösa situationen. Han vet bara inte hur. Från början var granbarren läskiga och stack honom när han försökte ta sig ut. Hade han kommit på sin senaste snilleidé tidigare hade han säkert varit hemma nu, men att vända på kartan för att hitta ut hjälper ju inte när det redan blivit mörkt. Han ser ju inte kartan ändå. Och barren hade nog varit lika vassa ändå.

Det är ju inte bara mörkret som skrämmer Olle. Kryper han ut från granen kommer hans dåliga lokalsinne fram. Tänk om han möter någon. Vad ska han säga då?

Han minns att parkeringsplatsen utanför var full med människor och bilar. Nu är det i och för sig ett tag sedan han hörde någon. Kanske är det tomt? Ska han våga göra ett försök att ta sig ut?

Olle biter ihop och med en hand drar han undan några grangrenar. Barren sticks och det gör ont, men han måste ut och komma hem. Är det någon kvar där ute tro?

/Anonym barnbibliotekarie

Sänd mig en apelsin när du kommer fram! P.S.bananer går också bra!

En dag öppnade jag dörren och klev ut. Det var fruktansvärt kallt. Men hur skulle jag kunna veta det, jag hade ju inte varit ute på sju år. Sju långa hade jag suttit inspärrad på en ö utanför Alaska. En regnig och iskall ö. Men nu hade jag äntligen kommit ut. Jag vet inte varför de spärrade in mig eller varför de släppte ut mig, det sa de aldrig. De bara slängde ut mig med en enda karta somm bagage. Hur kan man slänga ut en gammal dam på 63 år med en karta!! Jag visste inte vart kartan ledde. Eller vad orden på den betydde. Men något måste jag göra, så jag började gå. Det kändes som om jag gick i dagar. Men dagarna var timmar och timmarna gick. Jag stupade till sist.

När jag vaknade kom jag att tänkta på kartan som jag knölade in i fickan någon gång under natten. När jag väl hittade kartan studerade jag den mer nogrant än dagen innan och insåg att jag kände igen mig. Alla vägar och skyltar hade jag sett innan. Om jag bara kunde ta mig till en hamn och ta en båt in till Alaska, så skulle jag kunna ta mig hem. Hem till min underbara familj. Min man och mina 2 underbara barn. Om de nu kom ihåg mig. Efter 7 långa år.

Jag började följa kartan. Där var en väg och sjö som jag faktiskt såg igår. Jag fick gå tillbaka några meter och hitta rätt väg. Men till slut stod jag på en ganska trafikerad motorväg. Jag såg hamnen på andra sig vägen. Men hur ska komma över? Det fanns ingen bro och inget övergångställe. Jag började skrika. Men orden dog bort i mullret av bilarna. Jag tog ett steg utåt mot vägen. När jag hörde en polisbil köra in på vägen och alla bilarna bara stannade. Då såg jag min chans. Jag sprang över och såg båten lämna hamnen. Jag sprang och sprang. Det kändes som att jag sprang i 120 men när jag kom fram kände jag en hand i min och någon drog upp mig på båten. Någon sekund efter lämnade båten hamnen. Jag var på väg hem!

/Anonym

När solen gick ner och vägrade gå upp igen.

Regnet slår mot fönstret sex trappor upp. Där står Janne 62 år, med ledsna ögon, en kopp kaffe i ena handen och en sax i den andra. Janne är olyckligt kär i sin tandläkare. Det har han varit ända sedan han såg hennes bländande tandrad för första gången sex år tidigare. Problemet är att han bara ser henne vartannat år när han är där att undersöka sina tänder, och hans tänder är alldeles för friska för att han ska behöva gå dit oftare. Janne har funderat på att sluta borsta tänderna, men vill samtidigt inte såra sin tandläkare genom att komma dit med hål i tänderna.

Nu står han där och tittar ner på vattenpölarna långt där nere. Kaffet är uppdrucket och koppen står i diskhon, men saxen har han kvar i handen…

Efter en lång stund bestämmer han sig slutligen. Han byter grepp om saxen, håller upp den framför ögonen och betraktar den en stund. Den är stor och vass. Han tar fram ett papper och klipper ut ett hjärta som han sedan lägger i ett kuvert. Sedan skriver han ner sin tandläkares namn och adress på kuvertet, tar fram ett frimärke ur plånboken och går ner till postlådan för att lägga på sitt brev.

Vem som skickade brevet får tandläkaren aldrig reda på, men hennes kinder blir röda när hon öppnar kuvertet. Sedan sätter hon upp hjärtat på sin anslagstavla som hon kan se från sin arbetsplats.

/Anonym bibliotekarie



Allt jag säger är sant
april 4, 2012, 7:30 f m
Filed under: Nyheter, Unga vuxna, Ungdomar

”Idag har jag träffat min blivande man”, säger jag till mormor när jag kommer hem på kvällen. Hon lägger ner tidningen i knät. ”Har du?” säger hon förvånat. ”Jepp”, säger jag. ”Han heter Isak.” Mormor nickar eftertänksamt. ”Isak”, säger hon. ”Det är ett fint namn.” ”Exakt vad jag tänkte”, säger jag. ”Var träffade du honom?” ”På jobbet. Han har mjölk i kaffet. Precis som du.” Mormor skrattar till. ”Är det allt du vet om honom? Att han heter Isak och har mjölk i kaffet?” ”Jepp”, säger jag igen. ”Men oroa dig inte. Siri säger att han brukar gå dit och fika, att jag måste ha missat honom innan bara, så det kommer att komma fler tillfällen, snart säkert. Jag ska ta reda på mer.” ”Det låter bra”, säger mormor. ”Det kan vara kul att veta lite mer om honom innan bröllopet, tycker jag.”

Är du 16 år, funderat på att hoppa av gymnasiet för att klara dig själv? Ja, det kan ju kännas som en bra idé. Alicia tycker det i alla fall. Till att börja med går det som på räls. Hon hittar snabbt ett jobb och flyttar hemifrån. Hem till mormor i och för sig, men ändå; som på räls. Om man bortser från att lillebror Olle saknar henne, vilket får det att svida i bröstet och om man bortser från att Fanny, Alicilas bästis sen alltid helt plötsligt är tvär och sur, helt utan orsak, när hon egentligen borde vara glad för Alicias skull. Men vad gör det när hon har hittat killen hon ska gifta sig med. Om man bortser från att han inte vet om det än, förstås… Det är för väl att Alicia har mormor.

/Linnea

 



Den odödliga Henrietta Lacks
april 2, 2012, 11:25 f m
Filed under: Boktips, Fackböcker, Nyheter

När den fattiga svarta amerikanskan Henretta Lacks dör i cancer 1951  blir hon odödlig. Utan hennes vetskap tar forskare prov på hennes celler. För första gången lyckas man få dessa celler att föröka sig och det blir grunden till modern kunskap om cancer och leder bland annat till att man lyckas framställa poliovaccinet. Men – och det är vad den här boken handlar om – ingen ur hennes familj fick veta detta. Hennes barn och barnbarn fortsätter att leva i stor fattigdom utan sjukförsäkringar, trots att läkemedelsföretag tjänat stora pengar på deras mammas cellprov

Rebecca Skloot fascineras av de få fakta hon fått reda på och beslutar sig för att ta reda på vem Henrietta var. Det blir en odyssé bland fattiga släktingar. Hon beskriver dotterns känslor inför att ha en mamma som är odödlig men som hon själv inte kommer ihåg.

Fortfarande baseras mycket forskning på Henriettas celler  som köps och säljs för miljarder kronor. Boken kommer att filmatiseras. Karolina Antonsson



Korparna – läs den!
april 2, 2012, 10:35 f m
Filed under: Hc.01 Skönlitteratur, Litterära priser, Nyheter

Att gå omkring med en klump i magen av rädsla för att pappa ska ta sitt liv, att känna pressen att bli något som ens förälder vill att man ska bli och att försöka dölja detta för resten av världen. Tomas Bannerhed skriver om livet så det känns djupt inom en. Klas är 12 år och pappan vill att han ska ta över det lilla jordbruket. Klas värjer sig, försöker göra sin far till viljes men förmår inte övervinna sin motvilja mot att bli som han, att slita med djuren och marken. Han söker sig ut i skogen, lär sig allt om fåglar, är bäst i skolan. Pappan arbetar förtvivlat mot tiden, det går inte att leva på på ett litet omodernt jordbruk. Förtvivlan över detta och att ha lagt ett helt liv på att ett projekt som är dömt att misslyckas, äter sig in i honom och han försvinner in i en  depression med allt djupare tvångstankar. Det låter djupsvart  men det finns ljuspunkter – den första kärleken, förundran över naturen  – och det finns plats för lek också, som när mamman och syskonen tillsammans med den inhyrde ”drängen” släpper taget och alla njuter av att hoppa i hö!  Och framför allt är Korparna en ovanligt stark läsupplevelse!