Under glastaket


I TRANANS VÄNDKRETS – intervju med Peter Nyberg från Populär poesi
augusti 19, 2013, 9:18 f m
Filed under: Boktips, Evenemang, Författare, I tranans vändkrtets, Lyrik, Nyheter

Först ut i bibliotekets intervjuserie är Peter Nyberg som är lärare på Holavedens gymnasieskola och redaktör för Populär poesi. Nättidningen Popolär poesi släpper sitt första pappersnummer den 24 augusti och ställer även ut på biblioteket i samband med det. Missa inte deras releasemingel lördagen den 24 august med föreläsningar på biblioteket.

4ab21d30d4-PP_kompakt_150

Peter Nyberg – Populär poesi

  1. Grattis till utvecklingsbidraget på 50 000 :- från Svenska akademien. Hur har ni tänkt använda pengarna? Några projekt? Pristagare brukar få en tjusig motivering. Vilken fick Populär poesi av Svenska akademien?

Vi fick ett utvecklingsbidrag så tyvärr ingen tjusig motivering. Pengarna kommer att gå till att trycka två nummer av tidskriften och i samband med det få en fungerande administrativ struktur. Men de ska också räcka till att vara prispengar i två separata tävlingar i poesi, en för gymnasister och en för alla.

2. Du nämnde något om en antologi som PP kanske skulle släppa när jag talade med dig i våras?

Vi har fyra tryckprodukter på gång. En sommar och en vinterprodukt som vardera innehåller två nummer av tidningen. En jubileumsbok till nästa höst. Och en vinstbok med dikter i poesi tävlingen.

3. Ni har en snygg layout på hemsidan som är anpassad för läsplattor och utskrifter, kan du berätta lite om den?

Från vilket nummer har ni haft layouten? Är det ni själva som gör den eller tar ni in experter?

Jag är smickrad av att du tror att vi tar in i experter eftersom det är jag som har formgivit sidan utifrån vad jag har lärt mig från föregående nummer. Om man går till arkivet ser man hur startsidorna har förändrats.

Utgångspunkten har genomgående varit att göra en luftig sida med mycket enkla medel eftersom jag inte kan så mycket om layout. Märkligt nog har jag hela tiden tyckt att det föregående numrets form har varit fasansfullt och genant men att det nya numret har blivit grymt bra. De två sista numren tycker jag fungerar. Nästa nummer kommer jag utifrån illustrationer som vi har fått in av Håkan Eklund för att ändra lite på formen igen…

4. Kan du berätta om PP historia. Vad fick er att börja?

Jag och Peter Björkman, som då var gymnasielärare på Holaveden och redaktör för den finlandsvenska kulturtidskriften Horisont, skapade en blogg eftersom vityckte att det saknades forum om poesi. Det var ganska gott om forum där man kunde publicera sig men nästan ingenstans fanns ett forum där man skrev om poesi och förklarade vad, sådant som jag personligen uppfattade som ganska svårbegripligt, handlade om. Efter hand skapade jag en hemsida och började skriva där. Vi började få skribenter och kom, mer eller mindre medvetet, ut med fyra nummer per år. Efter hand har vi byggt ut avdelningarna och vi har i allt högre grad börjat fungera som en tidskrift med en kommunicerande redaktion och skribenter. Fortfarande sker allt arbete på frivilligbasis – jag är oerhört imponerad av att väldigt duktiga människor som tidigare arbetat på förlag, varit ledare på författarskolan på Lunds universitet eller helt enkelt är poeter har velat skriva för oss utan att få annat än textkritik tillbaka.

5. Hur hamnade du i Tranås? Hade du någon koppling till trakten? Vad visste du om bygden?

Den enda orsaken till att jag kom till Tranås var för att jag fick jobb som lärare i svenska, historia och religion på Holavedsgymnasiet. Jag tyckte mycket om småstaden, den enda väldigt långa gatan och minns att jag innan anställningsintervjun på gymnasiet fikade på Wienerbageriet. Jag minns också att jag tyckte att skolan var väldigt fin och modern i förhållande till andra skolor som jag hade varit på och att Anders Berg som intervjuade mig verkade vara en trevlig prick. I övrigt visste jag ingenting, varken om Tranås eller bygden. Därför har det varit lite av en uppenbarelse för mig att vara med i projektet ”Författare runt Sommen” där jag och två kollegor skriver essäer om alla författare som har verkat runt sjön.

6. Hur väljer ni teman till tidskriften?

Vi har inget givet tillvägagångssätt utan om någon har en bra idé som går att spinna vidare på hugger vi den.

7. Hur väljer ni folk som skriver för PP?

Det är öppet för vem som helst att skriva för oss, vi eftersöker ständigt nya skribenter, framför allt för att skriva prosa om poesi, men också för att skriva ny poesi. Eftersom vi inte har pengar till honorar hjälper vi till med att bearbeta texten så att den får hög kvalité innan den publiceras. Om någon vill recensera får hen böckerna som hen skriver om.

8. Ni ska ställa ut på Tranås stadsbibliotek den 24/8 under Konstrakan, kan du berätta lite om era planer?

Med start den 19 augusti ska vi ha en utställning om tidskriften med bild och text. Den 24 kommer vi att ha ett releasemingel för det första tryckta numret av tidskriften. Då ska det bli kortföreläsningar (10 minuter vardera) om poesi, bland annat om bild kontra text, om musiklyrik och om hur Tomas Tranströmer använder tid i Hemligheter på vägen. Dessutom ska vi givetvis presentera det nya numret av Populär Poesi.

9. När ni startade verkade ni vara lite i opposition mot den förhärskande språkmaterialistiska poesin, är ni det fortfarande?

När man försöker att komma in i ett sammanhang är det tacksamt att positionera sig och just då skylldes allt ont inom poesivärlden på just språkmaterialismen. Bakgrunden ligger i att några få poeter, som sades tillhöra den här riktningen, nådde väldigt starka maktpositioner. De skrev för 00-tal (sedermera 10-tal), DN och SvD. De gavs ut på de stora förlagen och framför allt skrev de väldigt tydliga poetiker och manifest om hur poesi skulle skrivas. Innebörden i dessa var att inget bildspråk skulle användas, inga allusioner skulle få förekomma, här och nu skulle beskrivas inom den ram som poeten valt och det spelade ingen roll om någon mer än poeten förstod det som skrevs. Poesin blev på det sättet elitistisk. Den gamla formen av poesi skulle förkastas. I praktiken tror jag att det blev som med Lars von Triers dogmakoncept, det var en teori som ingen, åtminstone inte med särskilt lyckat resultat, kunde följa i praktiken. Av något skäl valde motståndarna att kalla den här strömningen språkmaterialism och innan vi riktigt var införstådda med att det kanske inte fanns något som språkmaterialism så försökte vi lyfta fram motrörelsen – en traditionell förmodernistisk och modernistisk poesi.

Problemet är att när man faktiskt tar sig tid att läsa Anna Hallberg eller Helena Eriksson, som var två av dessa språkmaterialister, så märker man att deras poesi skiljer sig mycket åt. När man fortsätter att läsa de som kallades språkmaterialister inser man att det inte fanns någon gemensam nämnare för de här poeterna, förutom just att de var tämligen elitistiska och i långa stycken obegripliga. Poesisverige idag är helt annorlunda. Rimmade och rytmiserade dikter existerar och många klassiskt modernistiska och fullt begripliga diktverk ges ut. Jag tror att den ganska ensidiga exponeringen av oerhört svår dikt har fått två följder: Vi har en originell poesirörelse i Sverige som tillåter formexperiment av olika slag, men det har kostat på så sätt att färre poesiböcker än någonsin säljs.

För att efter många ord besvara din fråga: Nej, vi är idag främst inkluderande och försöker omfatta alla typer av poesi.

10. Ni skriver en hel del om musik och poesi. Vad har du för funderingar om det?

Som jag var inne på i frågan ovan så läser ganska få poesi idag – det är ironiskt nog betydligt fler som skriver. Orsaken är den rörelse som jag skissade upp, som på grund av sin elitism uteslöt musiklyriken, alltså den poesi som sjungs till olika typer av musik. Om man pratar om Evert Taube, Bellman eller Cornelis Vreeswijk är det ingen som betvivlar att deras texter kan fungera som poesi, men när Inflames, Vikingarna eller Robyn gör samma sak ses sången mest som nonsensljud. I det finns en djup orättvisa som vi försöker överbrygga. Lyriken började under antiken som just sången till lyra och idag är det betydligt fler som lyssnar på och blir berörda av Vikingarna än som läser Göran Sonnevi, som ändå är en av de bäst säljande poeterna i Sverige. Så varför skulle vi degradera det människor faktiskt är intresserade av när det i själva verket är närmare ursprunget än den tyst lästa bokpoesin? David Prieth från universitetet i Innsbruck gör i nummer 16 en skarp kontextuell analys av DJ Ötzis The Burger Dance, där olika snabbmatsrestauranger räknas upp i texten. Vår poäng är: Det är också en form av poesi.

11. Ni är på god väg att göra poesin mera populär med era 20 000 besök per nummer. Vad kan man göra mera? Några idéer som biblioteken kan använda?

Jo, Populär Poesi har blivit märkligt stor. Inte bara 20 000 besökare utan 20 000 läsare, alltså besökare som stannar över två minuter och rimligtvis läser något på sidan. Utöver dessa finns en mängd människor som bara far ut och in på sidan men som inte läser och därför inte är statistiskt intressanta. Givetvis finns också individer som går in på sidan och läser 10-20 sessioner under ett nummer.

Att utvecklas är viktigt, att försöka sig på nya koncept, testa nya idéer. De behöver inte vara omvälvande men fungera som en långsamt framskridande förbättring av det befintliga. Det är viktigt att rikta sig mot dem som växer upp, det är ju dem som ska ta över och föra vidare. Det finns många som skriver poesi i självläkande syfte och dess är kanske intressanta att fånga upp. Workshops i poesi, både läsning och skrivning, utställningar där unga får skriva dikter och ställas ut snyggt, poesitävlingen som Populär Poesi kommer att anordna tillsammans med gymnasiet, bjud in Guldtranepoeterna att prata, exponera poesiböckerna i biblioteksrummet. bjud in livs levande poeter att prata om sin poesi, ordna poesievenemang under Tranås större evenemang.

En intervju av Magnus Grehn

Peter Nyberg

Populär poesi

Söderlinggatan 1c

573 39 Tranås

peter@popularpoesi.se

 

populär poesi 018

PP



Frida Walett – Mitt år på Åland
maj 31, 2012, 4:13 e m
Filed under: Evenemang, Fotografi, Unga vuxna, Utställningar

Mitt år på Åland är en fotoutställning naturbilder från vitt skilda delar av världen; Afrika, de svenska fjällen, Aneby. Fotografen heter Frida Walett och utställningens titel hänvisar inte till platserna som blivit fotograferande, utan platsen där Frida tillbringade ett lärorikt och utvecklande år på Ålands folhögskola, där hon studerade fotografering.

Frida Walett är född 1988 och uppvuxen i Aneby kommun. Hon har fotat så länge hon kan minnas, till sina föräldrars förtret – det var dyrt med film och framkallning på den analoga tiden! Från början fotade hon mest människor, i smyg, foton som hon så här i efterhand inser inte var fantastiska. I och med att hon fick sin första digitalkamera för ca 10 år sedan kom fotograferandet igång på riktigt och hon har koncentrerat sig på att fota djur och natur.

Frida är självlärd och har utvecklats tack vare året på Åland, men även genom att själv fota väldigt mycket, och genom att studera andra fotografers verk, allt för att förbättra sitt bildseende. Fridas hetaste fototips är att antingen gå väldigt nära sina fotoobjekt, eller väldigt långt ifrån.

Det nya i Fridas liv och fotograferande är studio- och bröllopsfotograferande. Är du nyfiken på vad hon kan göra för dig eller bara vill se mer av hennes alster, gå in på hennes hemsida: www.fridafotograf.se.

/Linnea



Lars-Erik Strand & Ingrid Sjökvist
maj 9, 2012, 2:55 e m
Filed under: Boktips, Evenemang, Författare

”Varje liv är värt att skildra” började Ingrid sjökvist från Liv i Sverige med att säga när hon inledde författarbesöket tisdagen den åttonde maj. Föreningen liv i Sverige vill ge en motvikt till den skeva bild av kändisbiografier som kommer ut i vårt land. Liv i Sverige är inget förlag men ger råd och samarbetar med förlag, museer och hembygdsföreningar.

”I skuggan av en barndom” heter Lars-Erik Strands debut bok. Strand intervjuade sin mamma om hennes uppväxt. Hon spelade in hela 15 C-90 kassetter fulla av berättelser från ett svunnet fattigsverige om:  TBC, Spanska sjukan, pigor och utedass. Strand talade om sin mammas uppväxt i en liten by i Jämtland på 20-talet där hon tidigt blev föräldralös och fick tjäna som piga hos flera mycket elaka människor. Trots psykiska problem och inre demoner tycker Anna Strand att hennes liv haft flera ljusa än mörka stunder. Lars-Erik väver in sin egen berättelse och berättar med stor inlevelse för den 36 personer stora publiken hur mycket hans vänner betydde när han mor gick in i sina psykiska problem.

Det var ett mycket och intressant föredrag av Ingrid Sjökvist och Lars-Erik Strand

/Magnus G.

Många köpte Lars-Eriks bok och ville ha den signerad.



Sommarlikt
februari 20, 2012, 4:17 e m
Filed under: Evenemang, Fotografi, Unga vuxna, Utställningar

Fotoutställning: Tema Vår & sommar

 Angelica Lindh kommer från Frinnaryd utanför Tranås och går medieprogrammet på Anders Ljungstedts gymnasium (Ljunkan) i Linköping.

Som tredje årets projektarbete har hon valt att ordna en utställning med sina egna fotografier. För att vi i Tranås med omnejd ska bli sugna på att komma och titta på hennes utställning har hon valt tema ”Vår och sommar”, något hon vet att vi alla längtar efter just nu.

Angelica började fota när hon var i fjortonårsåldern och intresset eskalerade i samband med att hon fick en systemkamera i julklapp. Hon har alltid fotat mycket natur och djur, men nu för tiden tycker hon det är roligast med porträtt – utmaningen ligger i att lyckas ta riktigt bra foton!

I framtiden skulle Angelica gärna jobba med fotografering, kanske starta eget, men det är en tuff bransch och hon funderar på att gardera sig med en förskolelärarutbildning efter gymnasiet, om hon inte kommer in på en fotoutbildning vill säga.

  Utställningen pågår till och med den 3 mars.

 /Linnea



Höstens första författarafton
september 15, 2010, 9:36 f m
Filed under: Evenemang, Författare

I tisdags, den 14 september, hade vi höstens första författarafton  här på biblioteket. Vår inbjudna gäst var Ulla Winroth. 
Ulla som är uppvuxen här i Tranås är numera barnbibliotekarie på Fjugesta bibliotek utanför Örebro. På sin fritid har hon genom åren gett ut ett antal böcker. Först gav hon ut två historiska barnböcker, ”Göran Fredlös” och ”Hästen Balder och helgonet”. Tillsammans med en kollega (Maria Törnfeldt) har hon gett ut boken ”Ät guld och drick silver”, som är sagor och sägner från Västernärke.
Men den bok som hon blivit mest omskriven för är utan tvekan den historiska dokumentärromanen ”Hålla lågor vid liv” som utkom 2008. Den utspelar sig på den lilla orten Borkhult i Östergötland, där förövrigt Ulla själv bott i över 20 år och fortfarande har sin sommarstuga i. Boken utspelar sig på 1870-talet  på pappersmassefabriken i den lilla byn.  Dit kommer 1876 den unga ensamstående mamman Augusta Carlsdotter med sin son och blir lampskötare på bruket. Hennes uppgift blir alltså att hålla liv i råolje- och fotogenlamporna under nätterna när männen ska arbeta.
Att Ulla började skriva den här boken berodde på att det en dag kom en kvinna till Borkhult och berättade om pappersmassetillverkningen i Östergötland i slutet av 1800-talet.  Då flyttade Augusta helt enkelt in i mitt huvud, som hon uttrycker det, och jag ville direkt börja skriva min berättelse om henne. I kyrkböcker och dödsböcker fanns de fakta hon behövde för att göra bokens gestalter levande. Historiska fakta, tekniska data om pappersmassetillverkning och arbetarnas villkor  under 1870-talet är saker som man får veta mer om i Ullas bok. Och så förstås om hur det gick för Augusta och hennes lille son.
På ett mycket underhållande sätt berättade Ulla om tillkomsten av sin bok , ur vilken hon också läste en bit.  Men hon berättade också om sin uppväxttid här i Tranås.  Bl.a framhöll hon en av sina lärare vid Holavedsskolan i Tranås, nämligen Olof Walfridsson, som uppmuntrade henne att skriva redan på gymnasietiden, genom att alltid låta henne läsa upp sina fantasieggande uppsatser. Någon som bekräftar att det man gör är bra i den åldern kan vara livsavgörande, menade Ulla. När hon förstod att Olof Walfridsson fanns i publken denna kväll blev hon mycket glad och återseendet blev rörande.

Monica



Stora bokbytardagen
maj 27, 2010, 9:27 f m
Filed under: Evenemang

                                                                             

Klockan ett började vi vårt bokbyteri inne i biblioteket. Det var vackert väder så efter en timme lyfte vi ut bordet på gatan. Flera personer lämnade både en och flera böcker på bordet, andra hade ingen bok med sig, men hittade spännande böcker att ta med sig hem. Personalen hjälpte till att rekommendera de böcker som just då befann sig på bordet. Det blev tillfälle till flera trevliga samtal om böcker. Både fika och bokpåse blev uppskattade. När klockan blev sex hade 30 personer bytt till sig 78 böcker.



Mamma mu, är det du?
april 19, 2010, 2:38 e m
Filed under: Barn, Evenemang

Lördagens barnteater, Mamma mu städar lockade minst sagt många till biblioteket!  Barnteatern uppskattades av både stor som liten. En del skämt tyckte även vi stora var mycket roliga, som inledningsvis när det var kohumor. Den här är ju en KOOOO-medi som vi ska spela för er sa kråkan (Tomas). Barnen var livligt engagerade genom hela föreställningen. Vad är det här som jag flyger med? frågade Kråkan.VINGAR ljöd svaret från den unga publiken.

Mamma mu och kråkan skulle städa lagården. Men de fuskade ju en hel del. Eller vad säger ni? Genom att sätta en hink på huvudet så slapp man ju se allt damm tyckte Kråkan.

Att Mamma mu och kråkan är KO- lossalt populära är det ingen tvekan om!

/Nadja