Under glastaket


Liten parlör för älskande – David Levithan
mars 29, 2012, 12:05 e m
Filed under: Nyheter

David Levithan är mest känd för sina ungdomsböcker, som han antingen skrivit själv, tillsammans med John Green eller Rachel Cohn. Läs dem om ni inte gjort det tidigare! Nu kommer hans första ”vuxenbok” ”Liten parlör för älskande”. I denna bok skildrar han ett förhållande i en slags kortprosa med ord från a-z. De korta kapitlen består av två människors tankar om varandra, sig själva och deras liv tillsammans. Levithan skildrar relationen dem emellan med underfundiga, tänkvärda och vackra texter i varierande längt, allt från några ord till ett par sidor långa. Här följer några exempel:

beguile, v.                                                                                   lura, v.

Det är när du går runt i lägenheten i mina boxershorts och inte vet att jag är vaken. Och sen det där leendet, när du märker att jag är vaken. Du ägnar så mycket tid om morgnarna åt att se till att vartenda hårstrå ligger rätt. men ett ska du veta: Jag tycker bäst om det som det är, oövertänkt, sömnrufsigt, oredigt.

breathing, n.                                                                           andning, s.

Du hade astma när du var liten, måste gå runt med en inhalator. Men när du blev äldre växte det bort. Du kunde springa kilometervis och det var bra. Ibland är jag rädd att samma sak ska hända mig, fast omvänt. Ju äldre jag blir, desto mer tappar jag andan.

dissonance, n.                                                                        dissonans, s.

Nätter när jag behöver sova och du inte kan. Dagar när jag vill prata och du inte vill. Timmar när vartenda ljud du ger ifrån dig stör min tystnad. Veckor när det finns en surrande ton i luften och ingen av oss låtsas om den.

stanchion, n.                                                                        stötta, stöd, s.

Jag vill inte vara den starka, men jag vill inte vara den svaga heller. Varför känns det som om det alltid handlar om det ena eller det andra? När vi håller om varandra är det alltid någon av oss som håller lite hårdare.

/Mikael J

Annonser


Remember me – Ungdomsfilm på bibblan
mars 29, 2012, 11:41 f m
Filed under: Film, Unga vuxna, Ungdomar

Älska varandra. Ta inte varandra för givna. Kom ihåg att vi bara har varandra till låns…

Ni vet hur man ibland bara råkar fastna för någon utan att man förstår varför, och först senare inser att man nog har mer gemensamt än man kunde ana? Så är det för Tyler och Ally. I deras fall handlar det om att de båda förlorat någon som stod dem nära och att de helt enkelt bara har helt hopplösa jäkla fäder. Och att de bryr sig när det väl gäller, även om det sitter långt långt inne att erkänna det.

Filmen framkallar alla känslor: Skratt, tårar, allvar, trams, ilska, you name it. Robert Pattinson och Emilie de Ravin gör fina rollprestationer, men mest fantastisk är dock lillasyster i filmen, Caitlyn Rund.

Se trailern här!

 



Stephen Crane – Svarta ryttare
mars 28, 2012, 1:57 e m
Filed under: Boktips, Författare, Lyrik, Nyheter, Vilse i magasinet

Stephen Crane blev inte gammal bara 29 år (1871-1900) han dog i tbc som var väldigt vanligt vid den tiden. Crane är inte så känd som poet utan mera som prosaförfattare till verk som ”De tappras tecken” och ”Det blå hotellet”. Cranes poesi handlar mest om människans obetydlighet i ett ogästvänligt och kallt univerum där människorna drabbas av ödet och en nyckfull Gud. Crane arbetade även som krigskorrespondent i Grekland, Kuba och Tyskland där han avled av sin sjukdom. Han inspirerade Hemingway med sina texter.

 

Många arbetare

byggde en väldig kula av sten

på en bergstopp.

Sedan gick de ned i dalen

för att beskåda sitt verk.

”Fantastiskt”, sade de;

de var stormförtjusta.

Plötsligt började den rulla:

hastigt kom den mot dem

och mosade dem.

Men några hann i alla fall skrika.

 

 

 

Ett par änglar

kom nedåt jorden till.

De såg en fet kyrka.

Små svarta strömmar av människor

ringlade in och ut.

Och änglarna kunde inte fatta

varför människorna gjorde så

och varför de stannade så länge därinne.

 

 

 

”Tänk som jag”, sade en man,

”annars är du en gemen skurk;

ja en råtta.”

Efter att ha tänkt på saken

sade jag: ”Då är jag väl en råtta då.”

 

/Magnus Grehn



En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonja Sones
mars 26, 2012, 10:41 f m
Filed under: Boktips, Nyheter, Unga vuxna, Ungdomar

Jag är inte deprimerad,

med tanke på att den här

gigantiska, vingförsedda silverkulan

dundrar bort med mig från precis hela mitt liv.

Bort från Lizzie Brody,

min bästa vän i världen,

bort från Ray Johnston,

min första riktiga pojkvän.

 

Inte deprimerad,

med tanke på att jag har kidnappats

av den jättelika stålpterodakytlen

som flyger med mig ända till L.A.

där jag ska bo med min pappa

som jag aldrig ens har träffat

eftersom han är en sån jäkla svikare

att han skilde sig från min mamma

redan innan jag föddes.

 

Jag vill nog påstå att jag tar det ganska bra,

med tanke på att jag blir borttvingad

femhundra mil från alla mina vänner

och min skola och moster Duffy

och huset jag bott i ända sedan jag föddes;

femhundra mil från mamma

och från mammas grav,

där hon ligger i en kall låda av trä

under två meter jord

och just håller på att börja ruttna.

 

Jag är inte deprimerad

med tanke på att jag är fången

i den här jumbogiftpilen

som skjuter bort mig från allt som jag älskar,

medan det i stolen bakom mig

sitter en helskum kille

som petar näsan hela tiden

och äter snoret.

 

Deprimerad?

Vem? Jag?  

Mamman har redan dött när boken börjar. Ruby är på väg till Los Angeles, för att bo hos sin pappa, som hon aldrig har träffat. Hon lämnar sin moster (som hon säkert hade fått bo hos om hon vågat fråga, men mostern bor i en etta, så det hade inte varit schysst att klämma sin in…), sin bästis Lizzie och sin pojkvän Ray bakom sig, för en pappa, lika känd som Tom Cruise, Brad Pitt, you name it. En pappa som låtsas bry sig nu, men var har han varit de tidigare femton åren i hennes liv, vem sjutton tror han att han är egentligen?

Några veckor senare har Ruby börjat i en ny skola, där hälften av ungarna har lika kända föräldrar som hon själv, hon har fått en helt ny uppsättning grejer som hon inte kan låta bli att gilla lite grann, trots att det är hennes hopplöst fjäskande pappa som köpt dem och hon har Cameron Diaz som närmsta granne; tjoho! Not. Förutom pappans assistent (undrar om hennes pappa vet om att assistenten är bög?) är den enda solglimten i tillvaron att Ray snart kommer och hälsar på, även om han varit märkligt frånvarande de senaste dagarna då hon försökt få tag på honom.

En sån där vidrig bok där mamman dör är ganska underbar. Varje sida är skriven i korta stycken härligt rapp, krass, känslosam prosalyrik, vilket gör att den går väldigt snabbt att läsa. Den är rätt förutsägbar, men det gör ingenting, för Rubys reflektioner och upptäckter av det man som läsare kanske redan förstått är ändå så personliga, så man känner i hela kroppen vad Ruby upplever. Den här boken är bra, riktigt bra.

 Jag har inte läst något av Sonja Sones tidigare, men nu vet jag vilken författare jag ska låna med mig hem fler böcker av den här veckan…

 /Linnea

 



Veckans filmtips – Super 8
mars 22, 2012, 3:16 e m
Filed under: Barn, Film, Unga vuxna

Året är 1979. I centrum för filmen står Joe, 13 år, som nyligen förlorat sin mamma och som efter detta har svårt att komma överens med sin pappa, som är sheriff i Lillian. Under sommarlovet börjar han och hans kompisar spela in en zombie-film i super 8-formatet och de lyckas även få med sig Alice, tjejen de alla är aningen förälskade i, i en roll. Mitt under inspelningen av en viktig scen blir de ögonvittnen till hur en bil krockar med ett framrusande tåg och de hamnar mitt i ett inferno av explosioner. Nästa dag vimlar det av militärer i den lilla staden Lillian där de bor och samtidigt börjar mystiska saker inträffa. Personer börjar försvinna, hundar flyr och elen slås ut. Vad fanns egentligen i tåget?

Filmen är en på många sätt en hyllning till 80-talets äventyrsfilmer för barn- och ungdomar, i stil med ”Goonies”, ”E.T.” och ”Stand By Me”, som liksom denna film kretsar kring ett tajt gäng barn/ungdomar som utsätts för äventyr av något slag. Filmen lyckas vara en uppväxtsskildring om tonårens bekymmer; den första förälskelsen, svartsjuka som hotar vänskapen med bästa vännen, saknaden efter en förlorad förälder och att brinna för något särskilt som bara kan genomföras tillsammans med sina bästa vänner, samtidigt som det är en äventyrsfilm med allt vad det innebär; explosioner, spänning, rädsla… och monster!

/Mikael J



Veckans filmtips – It’s kind of a funny story
mars 15, 2012, 4:03 e m
Filed under: Film, Nyheter

Craig är 16 år och på väg att ta sitt liv, men för att inte göra sina anhöriga ledsna skriver han in sig på psykatrisk klinik och hoppas på att kunna bli botad över natten. Policyn för kliniken är dock att man måste stanna minst fem dagar innan man kan bli utskriven och eftersom ungdomsavdelningen är under renovering får han vara på vuxenavdelningen. Där träffar Craig Bobby, som visar honom runt på kliniken och blir något av en mentor för honom.  På avdelningen finns också den jämnåriga Noelle som han snabbt blir förtjust i…

Trots den dystra miljön är detta ingen mörk film, utan den skulle snarare kunna beskrivas som en varm och lättsam film om det dystra i tillvaron. Filmen handlar om ungdomars vanliga bekymmer; oro över skola, relationer och framtid. Under sin tid på kliniken förändras Craig och han får en ljusare syn på tillvaron.

/Mikael J



Superläsarna!
mars 15, 2012, 11:08 f m
Filed under: Barn, Boktips, Superläsarna

Bokcirkeln Superläsarna träffades igår igen. Till varje gång vi ses tar någon upp ett ämneskort på måfå, så får vi se enligt vilket ämne vi ska välja varsin bok. Till den här gången hade vi fått ämnet ”En snygg framsida”. Superläsarna svarade på några frågor, vars svar kommer här:

Vad ser du?

Jag ser en flicka som har en röd klänning och som står i dimma. 

Vad tänker du på när du ser den här framsidan?

Jag tänker på en ensam flicka som är ensam och inte har några föräldrar.

Varför valde du den här framsidan?

För att jag tyckte att den såg spännande och lite mystisk ut.

Vad handlar boken om?

Boken handlar om en tjej som heter Stella. Hon och en kille rymmer från ett kristet hem för föräldralösa barn som heter Pader Davids gård. Dom flyttar in i ett hus som ska rivas. I huset händer det mystiska saker.

Varför tror du boken fick den här framsidan?

För att det är en lite läskig bok och det handlar om en liten flicka.

Passar boken med framsidan?

Ja! Framsidan passar väldigt bra till boken!

/Lovisa, 11 år

 

 

Vad ser du?

 

Jag ser en flicka som kollar upp mot himlen. Bredvid henne är det en krigsmask.

Vad tänker du på när du ser den här framsidan?

Döden, tragik.

Varför valde du den här framsidan?

Den såg så spännande ut.

Vad handlar boken om?

Den handlade om en flicka som bor i Afrika. Hon har en syster som har aids.

Varför tror du boken fick den här framsidan?

Boken är ledsam.

Passar boken med framsidan?

Ja.

/Oscar Madsén, 11 år

 Vad ser du?

Två grabbar som tävlar. De är inte kompisar.

 Vad tänker du på när du ser den här framsidan?

Sporttävlingar.

 Varför valde du den här framsidan?

För att den såg bra ut.

 Vad handlar boken om?

Tävlingen mellan dom två.

 Varför tror du boken fick den här framsidan?

Den passar till texten.

 Passar boken med framsidan?

Ja.

 /10-åring

 Vad ser du?

En flicka som har en blå klänning. Bruna ögon, brunt hår.

 Vad tänker du på när du ser den här framsidan?

Jag tänker på romantik och killar.

Varför valde du den här framsidan?

För att jag älskar manga och romantik.

Vad handlar boken om?

Den handlar om Karin. Hon är blyg. Karin går i den fina flickskolan.

 Varför tror du boken fick den här framsidan?

För den är romantisk.

 Passar boken med framsidan?

Lite så där.

 /9-åring