Under glastaket


Som om hösten kom på sommaren av Jan Henrik Nielsen
maj 23, 2013, 9:07 f m
Filed under: Nyheter

Som om hösten

Nanna och Fride bor tillsammans med sin pappa i bunkern ute på ön. Den enda kontaken de har med omvärlden är genom periskopet som de använder för att se ut varje dag. De ser om det är sommar, vinter, dimmigt eller soligt. De ser aldrig några andra människor och tur är det, för man hade aldrig kunnat veta om de vore vänligt inställda, eller om de vore friska.

Så vitt familjen vet finns det inga fler levande människor kvar i världen. De dog nog alla i sjukdomen. Sjukdomen som spred sig från växterna till fiskarna till fåglarna till djuren till människorna. Sjukdomen de flydde från för länge sedan, då när Fride bara var en bebis och då när pappa fortfarande kunde bära Nanna som ingenting.

En dag skär sig pappa på något på ön och några veckor senare blir han sjuk. Det är Sjukdomen. De har lite medicin med sig från den tiden då sjukdomen bröt ut, men det kommer aldrig räcka och han behöver mer om han ska undvika döden. Nanna är stor nog att kunna ro nu, så uppdraget att ro över havet in till staden på andra sidan ligger på hennes axlar. Pappa propsar på att hon ska ta med sig Fride och tillsammans packar flickorna en väska och ger sig av.

Förutom att titeln och framsidan på den här boken är väldigt lockande i sig är det en riktigt bra bok. Det är en dystopi, vilket betyder att det är en dyster framtidsskildring. Berättelsen är melankolisk och mörk, dyster och ledsam. Verklighetstrogen och fängslande.

Som om hösten kom på sommaren riktar sig till läsvana barn i bokslukaråldern, men det är en bok som med fördel kan läsas högt av föräldrar till barn som inte läser så pass tjocka avancerade böcker än, då det finns mycket att prata om och reflektera över, känslor som kan behöva hanteras.

/Linnea