Under glastaket


Sommarmotto 2009
juni 24, 2009, 11:27 f m
Filed under: Filosofi, Sommarmotton

I inledningen av denna sommar nådens år 2009 har våra besökare på bibliotekets webbplats kunnat posta sitt eget sommarmotto. Det är nu dags att summera den samlade livserfarenhet som visat sig i de inkomna mottona. 

”Mitt sommarmotto 2009 är:
Den som gapar efter mycket välter ofta liten tuva om och om igen…”

Kommentar: Den uppmärksamma märket snart att vi här har att göra med en korsning mellan två visdomsord. 1. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. 2. Liten tuva välter ofta stort lass. Visdomsordet som sådant ligger ju som genre nära mottot, men har kanske en tydligare sensmoral. 

Vi repriserar det inkomna sommarmottot: ”Den som gapar efter mycket välter ofta liten tuva om och om igen…” Många frågor uppstår. Finns det en sensmoral även här? Hur välter man en tuva? Att välta ett stort lass är ju naturligtvis en situation som medför stora konsekvenser för den som råkar göra det. Men vad har det för konsekvenser att välta en tuva? Kanske är tuvorna omvältningsbara? De reser sig av sig själva när de är nedtrampade, när de välts. Det kanske inte är någon stor katastrof att välta en tuva. Den som gapar efter mycket kanske får som den vill. I avsaknad av tydligt samband mellan orsak och verkan gränsar vårt inkomna sommarmotto till dårdiktens uttryck. Eller läser jag för slarvigt?

 Har tolkar du mottot? Lämna gärna en kommentar.

Natten mellan midsommarafton och midsommardagen kl. 02:49 inkom ytterligare ett motto. Vi uppskattar verkligen tiden som det skickades in. Det fyller begreppet 24-timmarsbiblioteket med liv. Det motto som inkom var tystnad, formuläret var lämnat tomt.

Jag tyckte det var fint. Som ett uttryck för den stillhet som råder den ljusaste tiden på året, när dagen står och väger mellan att redan här lämna våren och så sakta ställa in sin kurs mot september och höst. Men ännu finns bara detta: det rena, starka solljuset, skogen, platserna, människorna på väg hem efter festen, sömn och så denna tystnad och de ödsliga midsommarstängerna.

Kanske det vackraste sommarmottot jag har läst. För jag läste det verkligen. Jag tror envist att all stor litteratur börjar när man ställs inför en ”text” som inte går att läsa. Vad tror du?

Sommarhälsning från Mattias

 PS. Vi får be om ursäkt för att det har varit något dåligt uppdaterat på vår blogg den senaste tiden. Sommaren har en tendens att omkullvälta alla rutiner.

Annonser