Under glastaket


I tranans vändkrets – Intervju med Margareta Holgersson
februari 24, 2014, 4:33 e m
Filed under: Boktips, Författare, I tranans vändkrtets, Nyheter
M.Holgersson 1I tranans vändkrets. En intervju med Margareta Holgersson.
 
 
 
Jag har haft glädjen att träffa Margaretha Holgersson många gånger i mitt arbete som bibliotekarie på Tranås stadsbibliotek och genom åren  imponerats av hennes bildning, vänlighet och stora läsintresse. Margaretha har skrivet många artiklar om bibliotekets verksamhet genom åren. Hon har nyligen gått i pension efter en karriär som journalist. Innan hon gick i pension arbetade hon  på Tranås tidning. 
 
Berätta lite om dig själv. Är du uppvuxen i bygden? Var det journalist du ville bli som ung?
 
– Jag är uppvuxen i en liten by som heter Hålan i Trehörna, Östergötland, en mil utanför Tranås. Mina föräldrar drev lantbruk och vi ungar i byn hade få leksaker men var alltid sysselsatta med allt möjligt som vi hittade på. Om inte annat kunde vi reta den arge gubben Alfred som ständigt stod på vedbacken och högg ved medan han entonigt ”sjöng” sin ständiga ”ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä”-sång. Alfred fick sällan slag på de värsta plågoandarna eftersom han inte sprang så fort, men de ilskna kalkonerna som vi krigade mot brukade alltid vinna drabbningarna och jaga oss på flykten. Mina föräldrar var inte särskilt stränga, men vi gjorde inte som vi ville. Av skolkamrater ansågs jag särskilt lyckligt lottad som ibland fick en hel flaska Portello direkt vid drickabilen när mamma handlade, och en prinskorv när köttbilen kom!
– I mitt barndomshem fanns förutom mamma, pappa, min fem år äldre storasyster och jag också två ogifta morbröder och en moster som bodde på andra våningen men ingick i hushållet.
– Sedan 2002 bor jag återigen i mitt föräldrahem.
 
När visste du att du ville bli journalist? Vilka tidningar har du arbetat på?
 
– Jag hade aldrig några planer på att bli journalist, eftersom jag tidigt bestämde mig för att bli skådespelerska och senare ansågs vara begåvad på det området. Men efter studentexamen 1967 åkte jag till Paris och tillbringade två år där, och när jag kom hem erbjöds jag vikariat på Tranås-Posten där man av någon anledning jag nu glömt visste att jag skrev rätt bra. Därefter erbjöds jag jobb på Smålands Folkblad, som då hade redaktion i Tranås, och arbetade senare för samma tidning i Nässjö och Jönköping. När SmF gått i konkurs (läs: mördats) startade jag tillsammans med tre kolleger endagarstidningen Folkbladet Jönköping som vi drev i tolv år och där vi sakteliga kunde fördubbla personalstyrkan.  Stimulerande och roligt men också fruktansvärt mycket arbete och konflikter och 2004 hade ekonomin kommit till vägs ände, framförallt därför att tryckkostnaderna tredubblades när Expressen la ner sitt tryckeri i Jönköping. Lyckligtvis fick vi spekulanter på tidningen, Hallpressen tog över och den levde i ytterligare några år.
 
– Några månader sedan vi sålt fick jag ett vikariat på Tranås Tidning som pågick och pågick tills jag blev fast anställd och gick i pension för ett halvår sedan. Det var väldigt roligt att komma tillbaka till Tranås där allting började.
I tjugo år (eller mer?) har jag medarbetat i Radio Jönköping och fortsätter med det. Jag har också gjort en del program i Sveriges Radio P1.
 
Vad tror du om lokaltidningarnas utveckling? Upplagorna lär ha minskat för landsortspressen och tidningar som t ex. Corren satsar på att ta betalt på nätet. Vad tror du om det? Är det kombinationen av papperstidning och e-tjänster som är lösningen?
 
– Papperstidningarna, både lokalt och i riket, kommer nog tyvärr att fortsätta gå ner och ner och ner… Kombinationen papper/e-tjänster är ju nu vad som gäller, men om det håller i längden kan nog ingen svara på i nuläget.
Att ta betalt på nätet så att det lönar sig blir problematiskt när man redan vant folk vid att läsa gratis. Därför tror jag att kampen om annonserna blir helt avgörande.
 
Vad tror du allmänt om utvecklingen i branschen?
 
– Jag tror att nedgången tyvärr fortsätter. Det är olyckligt, eftersom tidspressen på nätet (”ut med allt fort fort fort…”) i kombination med ständiga personalåtstramningar gör att den motvikt seriösa media utgör mot all desinformation och vanföreställningar som numera sprids kommer i en svagare position. Att läsa välgjorda papperstidningar  blir kanske en lyxkomsumtion för fåtalet?
 
Hur har du fått ditt stora litteratur intresse?
 
– I mitt barndomshem fanns ett mycket litet men gediget bokbestånd med de svenska arbetarförfattarnas böcker. Jag slukade dem. Barn- och ungdomsavdelningen på skolbiblioteket i Trehörna var jag klar med redan i andra-tredje klass och jag tjatade mig då till att få börja låna från vuxenhyllorna. När jag som tolvåring flyttade till Tranås för att börja realskolan öppnade sig himmelriket: Tranås stadsbibliotek med en oöverskådlig mängd böcker! De allmänna gratis biblioteken i vårt land ska vi slåss för till sista blodsdroppen!
 
Vilka är dina favoritförfattare?
 
– Det varierar, jag har alltid någon ny favorit på gång samtidigt som jag behåller mina gamla. Jag är en typisk periodare som kan läsa hela författarskap i följd och alla biografier jag hittar om författaren i fråga. Men Moa Martinsson har alltid haft en särställning. Jag äger alla hennes böcker och har säkert läst dem alla mellan fem och tio gånger! När jag var tolv år hörde jag henne tala i Folkets Hus någonstans (Sommen? Tranås?) och jag har aldrig senare hört någon kunna berätta som hon. Jag slukar med samma aptit böcker av de svenska proletärförfattarna som böcker av den amerikanska beatgenerationens dito. Nu senast har jag plöjt Anne B Ragdes och Agnes von Krusenstjernas författarskap. Jag kan icke räkna dem alla, författarna jag älskar!
 
Vilka fem böcker skulle du rekommendera att läsa?
 
Moa Martinsson ”Vägen under stjärnorna”
P O Enquist ”Ett annat liv”
Jan Fridegård ”Lars Hård”
Jack Kerouac ”On the road”
August Strindberg ”Röda rummet”
 
Moa1
 
och några tusen andra…
 
Läsande av litteratur lär minska i landet, vad tror du tidningarna, biblioteken, skolan och andra bör göra för att öka läsningen?
 
 
– Tidningarna måste se till att deras journalister kan skriva! En snickare som inte kan hantera sin hammare finge lämna yrket direkt.  Jag har alltid tragglat med unga journalister som jag undervisat att ENDA vägen till att skriva bra är att läsa. MASSOR!
– Biblioteken gör ett bra jobb tycker jag. Skolan borde omedelbart införa en rad böcker som obligatorisk läsning i årskull efter årskull (lärarna kan ta bibliotekarier till hjälp i urvalet). På Handelshögskolan i Jönköping upptäckte professorn i ekonomi Leif Alsheimer för ett antal år sedan att toppstudenterna inte kunde stava, skrev som krattor, och hade dålig ordkunskap. Många av dem hade aldrig läst en skönlitterär bok! Han satte ihop en lång lista på skönlitterära verk och krävde att de skulle läsa dem. En efter en kom eleverna med tindrande ögon och berättade om hur otroligt spännande det var.
 
Vad gör du sedan du blivit pensionär?
 
– Sedan jag slutade arbeta läser jag ännu mer, eftersom jag har svårt att sova på nätterna. Från vår till höst ägnar jag mycket tid åt min trädgård om dagarna, och året om finns det alltid något som behöver göras med mitt gamla hus. Jag har fyra barnbarn som jag tycker om att vara med och som behöver alla möjliga sorters service av en ledig farmor… Jag umgås också så mycket som möjligt med mina närmaste vänner, vi är ett gäng som hållit ihop sedan tonåren. Vid råd och lägenhet reser jag gärna – närmaste planerna i den vägen är att äntligen göra besöket hos en väninna i Minnesota, USA.
 
Intervjuad av Magnus Grehn
 
 
Annonser

Kommentera so far
Lämna en kommentar



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: